Igår gick hela dagen åt till att sy loppans hissgardin. Natten till igår bjöd på hela två timmars sömn för min del, så arbetet gick inte så snabbt om man säger så. Dessutom är jag lite lat av mig och hatar att göra om, därför kollar jag extra noga att jag tänkt rätt innan jag gasar på symaskinspedalen. Till min hjälp hade jag en liten krabat som provsmakade tyget lite då och då när jag var ouppmärksam.

Men han hjälpte faktiskt till på sitt eget lilla vis. Han satt bredvid mig och småpratade med sina leksaker om han inte slängde ner dem på golvet. Så här såg det ut i alla fall.

Vad sa du att du skulle göra? Jaha! Sy en gardin, det kan jag, jag kan hjälpa till.

Lyssna nu på mig! Äh, jag visar, du förstår ändå inte vad jag säger…

Jag var äntligen klar på eftermiddagen, utan att ha sprätta ett stygn – lite kaxig eftersom den där sprättaren alltid används annars. Hur ska vi då fästa eländet? Kardborrband blir bra. Jaha, man måste fästa det i tyget också – mmhmm. Sprätta alltså. Ok. Sprätta sprätta sprätta, sy på kardborrband. Ska sy ihop fållen. NEJ!!! Jag har sprättat nere istället för uppe. Vad göra? Jodå, helt rätt – fram med mr sprätter.

Om ni undrar så ska jag sy klart gardinen idag, lade tygbiten åt sidan igår kväll. Vi körde ytterligare en kväll med gardin a la trailertrash (upptejpad sopsäck). Usch, vad pinsamt att vi faktiskt gör så. No more! Ikväll ska loppan få en fin gardin för fönstret.