Nu har loppan käkat sin fredagsmiddag, iklädd pyjamas. Verkar väldigt mysigt. Ska jag göra likadant kanske? Köket bjöd på kokt torsk, ärtpuré, rotfruktspuré och majspuré. Till dessert bjöd vi på blåbärspuré. Premiären av blåbär blev en succé, slukade en halv burk minsann.

Före:

Mhmm, något nytt här ser jag! Ätbart? Måste det vara, varför ställer de det här annars? Bäst att smaka.

Efter:

Det där blåa var ju smaskens! Ska minsann ta hela burken! Nä, men varför tog de nu den där burken? Jag vill ju ha mer.

Den observante kan ana vad den lille matälskaren ätit. Vi kan se lite orange rester på både näsa och kind. De senaste dagarna har han ätit hur mycket som helst, och jag är nästan övertygad om att han fortsätter äta trots att han är mätt. Stackare, har den genen gått i arv?!

En del säger förresten att han är väldigt lik sin farfar till utseendet. Jag vet en annan likhet… kan ha med mat att göra. 😉