Pappa har lämnat sitt företag i mina händer den här helgen, hur tänkte han där? Han kan inte ha nån aning om hur mycket jag kan röra till det. Eller ställa till det, för den delen. Å andra sidan kanske en viss Ullfors-soffa försvinner…

Man får väl ändå säga att bilen matchar byggnaden. 😊

Jag har förresten ordnat lite med personal också, en chaufför och ett hovnarr.

”Jo men det här känns ok. Möjligtvis att ratten sitter lite väl högt”.

”Det är en aning kyligt, får fixa lite med värmen och fläkten. Arvid, sluta tramsa nu och hoppa in i bilen! Vi ska köra nu.”

”Så! Nu kan vi köra.”

FYI: detta är bilderna som togs precis innan brytet. C blev TOSIG när jag lyfte ut honom ur förarsätet. Det tog en kvart innan vi kunde köra iväg, han spände sig och är rejält stark. Och jäklar så envis han är (=Oscars son 😊). Den här trotsperioden får gärna ge med sig. Snart. Arvid trotsade aldrig i lillebrors kaliber. Plötsligt kan jag föreställa mig hur det skulle se ut/kännas att ha ett barn liggandes på golvet i en butik och som skriker för full hals. Tur att han är min goa Calle emellanåt också. ❤️