Idag, mina vänner, har jag ÄNTLIGEN asat mig till gymmet. Och vet ni vad? Det kändes riktigt bra att vara där. Dessutom har jag nya löpardojor som ju inte kan stå och bli gamla i hyllan.

Det allra bästa var när jag kom hem. Då möttes jag i hallen av en knappa metern hög supporter, visade det sig. Han rusade fram och tog på mina anklar som stack fram mellan träningsbyxorna och skorna, och utropar ”Åh, bruna fina. Jättefina ben mamma!”. Han vet precis hur man ska linda sin mamma runt lillfingret…

De trötta benen med de nya fina skorna på.