O är vänlig nog att gå här hemma och sjunga på Lasse Stefans ”Det regnar och regnar” (vet inte om den heter så men ni förstår nog vilken jag menar). Han gör det mest för att reta mig eftersom dansbandsmusik, i synnerhet LS, gör så att det kryper i mig och det här vädret inspirerar.

Igår tog vi en tur och gjorde en del ärenden, nåt får man ju hitt på i väntan på solen.  När det var dags för kvällsmat tog vi en chansning. Tänk om C kan vara snäll och sova om vi är modiga och för ovanlighetens skull äter ute på restaurang?! Ja, vad fanken! Vi chansar! Och vet ni (som Ernst brukar säga), det gick! Vi kunde äta i hyfsad lugn och ro medan C knockats av en flaska välling och skumpig promenad med vagnen. Sen att jag multitaskade genom att köra vagnen med en fot och äta samtidigt, det köper man bara han sover. 🙂

  
Trevligt sällskap. ”Men jag spelar ju Minecraft mamma” blev svaret på frågan om vi inte kunde föra dialog.

 
Liten kille vaknade två minuter efter att jag lagt ifrån mig besticken. Jaja, vi får väl vänta med ”madaron” ett par år framöver… 😉