Ni vet det där gamla talesättet att man ska stanna och lukta på rosorna (med tjusigare formulering då). Jag försöker komma ihåg att leva i stunden och ta till mig det som sker just här och nu. 

Ikväll hade jag och A en sådan stund, en sån där stund då man vill samla på sig allt i stunden och stoppa ner i en burk och spara. Ljudet av brusande hav och vågor som slår in mot stranden, den varma kvällssolen som värmer huden, kvällsbrisen som leker med håret och synen av det bästa man har (en av dem) – en frisk och levnadsglad liten kille. Man behöver inte mer än så. 

   
    
 Kvällsdoppen med den här fina killen är det bästa med sommaren. ❤️