Tänk vad man hinner glömma mycket på fyra år. Till exempel att ettåringar:

• är EXTREMT nyfikna.
• inte ser några hinder, det är bara saker som står i vägen, det är bara att knöla sig förbi dem eller flytta på dem.
• älskar att titta på storebrors fina saker (titta med fingrarna). Storebror kommer ylande och skäller på sin mamma för att hon GLÖMT att stänga dörren till lekrummet. ”Den ska vara STÄNGD mamma!”.
• tolkar ”nej” och ”stopp” som ”klart du ska göra det” varpå ettåringen testar ändå. Men tittar prövande på mamma och pappa med ett stort leende.

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men sammanfattningsvis kan vi konstatera att C är överallt just nu. Snabb är han också. Här nere ser ni ett exempel:

  
Vände ryggen till i några sekunder, C blev väldigt tyst (= han gör något han inte ska) och när jag plockade fram honom från gömstället under skrivbordet såg han ut såhär. Mmm, får nog flytta på min pyssellåda, tror inte att stämpeldynor innehåller särskilt mycket vitaminer. Tro för all del inte att han bara var gul i ansiktet. Nädå! Han hade tagit sig tiden att smörja in ben, armar och mage också. Ska det va’ så ska det va’ ordentligt…