Då var dagen kommen. Dagen då älskade Arvid börjar årskurs ett. Det var en väldigt orolig och ledsen kille jag lämnade i skolbänken, desto gladare när jag hämtade honom – som tur var. Jag kände mig som den sämsta mamman i världen när jag gick ifrån honom, men jag visste ju också att det skulle gå bra för honom och att han skulle bli väl omhändertagen. Han har tyvärr ”ärvt” mitt sätt att se på nya och okända saker – med stor oro och en förmåga att förstora upp saker som ev kan hända.

Efter att jag hämtat honom sa han att det ska bli roligt att gå i skolan och lära sig saker.

Skolepågen. ❤️