Nu sover en trött liten kille. Jag har asat runt honom på stan hela förmiddagen och det har gått hur bra som helst. Vi hann dessutom med en fika på Hartmans, där han också uppförde sig exemplariskt.

Han skulle absolut gå själv på gågatan, och det gick ju bra. Men, ibland fick han för sig att ställa sig i dörrposter till olika hus. När jag då vänder mig om och inte ser honom kommer paniken direkt. Oroligt kallar jag på honom men får inget svar, man kan säga att pulsen höjs lite. Sen när jag hittar honom så står han med världens leende och ögonen lyser. Det är svårt att vara arg då. 🙂

I sista butiken bestämde han sig för att testa mig. Sprang hela tiden åt fel håll och skrattade när jag drog med honom på andra. I kassan skulle han springa ut på gatan, så jag fick ta ett ordentligt tag om kapuschongen samtidigt som jag betalade. Det var en lite svettig mamma som kom ur den butiken.

Det blev några nya varma tröjor…

… och mössa och vantar som passar till nya jackan.