Sakta men säkert börjar vi vänja oss vid att sjukstugan verkar vara över för denna gång (peppar, peppar…). Energin ligger fortfarande plus minus noll men jag hoppas att den kommer tillbaka snart. Våra vänner undrar säkert vart vi tagit vägen men vi finns här, lite trögstartade bara… 

Det blev en runda till lekplatsen i alla fall. Jag lät Carl promenera själv en del av vägen till lekplatsen men Arvid insisterade på att lillebror skulle åka i vagnen. Först trodde jag att anledningen var att det tog för lång tid när C gick själv, men när vi närmade oss vägen och Arvids röst nästan gick upp i falsett då han propsade på att C skulle åka vagn, förstod jag varför. Han var rädd om sin lillebror och litade inte på att C har respekt för bilarna. ❤️